När jag första gången hörde talas om social business sattes allt jag lärt mig att tänka om företagande på huvudet. Det handlade om ett helt nytt sätt att se på ekonomi, företagande och entreprenörskap. Affärsmodellen bygger på övertygelsen att det finns entreprenörer, företagare som vill driva företag med ett annat syfte än att själv tjäna pengar.
Community Business? Första gången jag hörde orden körde jag på en istäckt väg genom Västerbotten. Bredvid mig satt Tor Justad, senior advisor från Skottland. Han berättade om Community Business.
Det var i slutet av 1990-talet och just då hade regeringen tillsatt en kommitté för att definiera begreppet social ekonomi. EU hade tagit ordet i bruk och nu ville den svenska regeringen utreda vad det innebar. Social – ekonomi. Två till synes oförenliga storheter. Jag hoppades att detta skulle innebära något nytt, något annorlunda. En ny marknad! En ny affärsmodell! En fjärde sektor!
Jag var chef för det kooperativa utvecklingscentret i Västerbotten. Den rollen gav mig en plats i kommittén. Jag hade en strategisk position för att utveckla den sociala ekonomin, för att addera något nytt till folkrörelsesverige och det kooperativa företagandet.
Eftersom jag själv och många med mig hade stort intresse för frågan ville vi lära oss mer om den sociala ekonomin. Därför hade Tor Justad expert från Skottland bjudits till Sverige. Han var insatt, bekväm med ordet och kunnig på området. Han visste mycket! Under sitt Sverigebesök skulle han föreläsa i Umeå och Tärnaby. Det hade fallit på min lott att skjutsa honom 40 mil längs Blåvägen. Vi hade lätt att förstå varandra. Den bilresan blev en milstolpe i livet.
Tor berättade för mig om något mycket spännande. Att det i Skottland fanns något som kallades Community Business. Det var välbeprövat och hade funnits länge i Skottland. Företagsformen fungerade där det traditionella, privat företagande kom till korta men också där offentliga utbudet inte räckte till. Skottland hade inte haft samma starka offentliga sektor som Sverige så Community Business fyllde på med det som fattades.
Grundidén är lika enkel som genial; man kombinerar sociala mål med ett affärsmässigt arbetssätt. Meningen med ett Community Business-företag är att de ska gör nytta för samhället. Det kan vara sjukvård, arbetstillfällen, omsorg, kultur, ja i stort sett allt som människor primärt har behov av. För att nå de sociala, samhälleliga målen driver man verksamheten som ett företag. Man ser till att verksamheten går med vinst, men inte för att maximera den ekonomiska avkastningen till ägarna utan för att skapa resurser till verksamheten så att man kan skapa mer nytta för samhället. Den verkliga vinsten blir de sociala resultaten och de positiva samhällseffekterna. Hela vinsten återinvesteras, berättade Tor.
Under den isiga bilfärden förklarade Tor engagerat varför det sociala entreprenörskapet behövs. I dag producerar marknaden det människor kan betala för. Och det är den sannerligen bra på! Uppfinningsrikedomen och kreativiteten flödar och efterfrågan skapas. Den som har pengar kan välja och vraka bland innovationer. Och utvecklingen går snabbt, varje dag finns det en ny lösning på något som människor vill ha, materiella ting i överflöd. Med det viktigaste, det vi verkligen behöver, det som vi tycker att alla har rätt till? Alla i hela världen. De fattiga, de sjuka, de som inte fick de bästa förutsättningarna. Hur stod det till med det?
Här i Sverige har vi vant oss vid en tradition av en stark offentlig sektor som sett till att människor får det de behöver även om de inte kan betala. Jag har alltid varit ivrig att försvara den nordiska välfärdsmodellen. Det besvärliga var att offentliga sektorn hade fått pyspunka! Det har blivit svårare och svårare att få skattemedlen att räcka till. Det fanns ett förändringstryck. Huvudlösningen blev privatisering och marknadstänkande.
Tor och jag var överens om att såväl marknadsekonomin som folkhemmet behövde slipas. Kapitalismen har stora brister. Den offentliga sektorn är i stark förändring och den globala ekonomin satte gränser för välfärdsresurserna. Man använder entreprenörskapet och det affärsmässiga tänkandet för att lösa samhällsproblem.
Tor presenterade en lösning på ett problem som hållit mig sysselsatt i åratal. Jag kände mig fylld av energi och inspiration, både överraskad och glad över att ha funnit någon som skulle ge nya lösningar. I det ögonblicket på den hala vägen genom Västerbottens inland kände jag att något avgörande och viktigt föll på plats.
Jag stegade 1999 in hos landshövdingen och begärde 14 miljoner för att ta affärsmodellen till Sverige. Han gav mig 360 000 kronor. Det var tillräckligt, för på den vägen är jag fortfarande. Sedan dess har jag jobbat med att förändra Sverige med social business.
Nu har 15 år gått och jag vet att det fungerar. Community Business blev Gemenskapsföretag I Sverige. Vi har goda exempel i Jörns vårdcentral, Musikskolan i Storuman samt GF Chansen, Sportassistans och Hotell Gamla fängelset i Umeå.
Jag har haft glädjen att få vara med om att starta dessa företag. Numera är jag VD och senior rådgivare i Social Business Kommunikation AB. Vår uppgift är att göra social business känt, accepterat och utbrett i Sverige.
Under åren har affärsmodellen blivit känd som social business. Nobelpristagaren Muhammad Yunus har starkt bidragit till att sprida idén. Vår definition och vår tro på social business sammanfaller helt med hans.