Den viktiga frågan om mångfald av utförare i välfärdsproduktionen har i Sverige ofta varit onyanserad och tendentiös och alldeles för lite byggd på fakta och ärligt uppsåt. Erik Helmersson i DN hjälper inte saken genom att påstå: ”till skillnad från det offentliga har privata aktörer som drivkraft att deras resurser används så effektivt som möjligt”.
Undertonen att varje läkare, sjuksköterska, lärare som arbetar i offentlig sektor är ineffektiva och har slöseri som drivkraft är oseriös. Lika osaklig som när ”motståndarna” hävdar att varje privat företagare struntar i patienten och bara tänker på att maximera vinstutdelningen till ägarna. Så renodlad och enkel är inte denna fråga. Även om vinstutdelningen ställer till det.
Helmersson fortsätter: ”det viktiga är att välfärden är kvalitetssäkrad, att guldgrävare och lycksökare hålls borta men att seriösa privata alternativ välkomnas, inte stöts bort”. Ja!
Men varför ska, utöver offentliga, endast privata alternativ välkomnas?
Jag har sedan 1998 arbetat med ytterligare ett alternativ för välfärdsproduktion. Affärsmodeller kommer från Skottlands Community Business. Det handlar om allmännyttiga icke vinstutdelande aktiebolag. Företagen är vinstdrivande i syfte att maximera välfärdsnyttan – not-for-profit. Ett exempel finns i vårdcentralen i Jörn.
Varför är inte det intressant?